Kontakt
Till sist har jag o min syster tagit kontakt i den här frågan. Umgänget mellan oss är minst sagt haltande, varför vet jag inte, för vi tycker om varandra otroligt mycket.
Idag ska mamma få en dos gift igen och min syster skulle följa med för att få en inblick i hur det går till. Annars har det varit relativt lugnt. Den mesta tiden går dock åt till att hålla hjärnan ockuperad så den inte slinter iväg. Jag försöker fokusera på att det faktiskt finns människor som överlever även det här, och att mamma är en god kandidat till den gruppen med tanke på hur pigg hon är och hur bra hon säger sig må.
Gumsan: Tack för ditt stöd, det värmer otroligt mycket att ha dig nära mitt hjärta. Du betyder väldigt mycket för mig och jag vet att vi kommer att ta oss ur våra respektive svårigheter. Kanske lite naggade i kanten, men välbehållna.
Idag ska mamma få en dos gift igen och min syster skulle följa med för att få en inblick i hur det går till. Annars har det varit relativt lugnt. Den mesta tiden går dock åt till att hålla hjärnan ockuperad så den inte slinter iväg. Jag försöker fokusera på att det faktiskt finns människor som överlever även det här, och att mamma är en god kandidat till den gruppen med tanke på hur pigg hon är och hur bra hon säger sig må.
Gumsan: Tack för ditt stöd, det värmer otroligt mycket att ha dig nära mitt hjärta. Du betyder väldigt mycket för mig och jag vet att vi kommer att ta oss ur våra respektive svårigheter. Kanske lite naggade i kanten, men välbehållna.
Hjärnan plöjer..
nya fåror. Jag vet att det är hjärnans sätt att förbereda mig på vad som kanske kommer. Jag vet att det är nyttigt för framtiden. Jag vet också att det gör så jäkla ont! En tanke som återkommer oftare än andra är att min älskade mamma kanske inte får uppleva att Pernilla tar studenten. Omvänt gäller oxå, Pernilla får inte ha sin älskade mormor med på en av sina största dagar. Den här tanken gör mer ont än andra, t ex att det inte är säkert att jag får ha mamma med mig på mitt bröllop. Jag har visserligen i dagsläget inga planer på att gifta mig, men ändå. Sin mamma vill man ju ha med, väl?
Jag också...
Jaha, så har även jag börjat. Varför? Ventilation, antar jag. Min älskade mamma är sjuk. Hon har fått cancer i levern och får just nu behandling mot detta. De har satt in kraftiga cytostatika, men detta bromsar bara förloppet. Ytterst få blir friska från denna hemska form av cancer. Det gör så fruktansvärt ont i min själ när jag tänker på att jag kanske förlorar henne. Hon är ju inte ens gammal! Hon har minst 30 år kvar att leva om inte det här tar henne i förtid. Hur, hur, hur?! ska jag hantera det här? Jag står helt utan verktyg. Har aldrig tidigare varit med om att en nära anhörig varit sjuk eller avlidit. Samtidigt måste jag försöka fokusera på nutiden och att hon faktiskt finns hos oss än. Älskade lilla mamma...
