ravelina

Jag pratade med min mamma igår. Hon hade varit vid läkaren under dagen och de hade gjort en mätning av hennes lever. Den har minskat ytterligare i omfång så nu ska hon få en röntgen om ett par veckor. Kortisonet ska de dra ner på så att hon slipper muskelnedbrytningen och förhoppningsvis slipper hon behandling under sommaren så att kroppen får återhämta sig lite.

I slutet på maj kommer hon till fastlandet igen då hon ska på en kurs. Hon skulle passa på att stanna hos oss ett par dagar. Underbart!

Besöket från min mamma och syster gick bra. Det var otroligt kul att se dem igen. Mamma såg annorlunda ut, men betedde sig precis som min gamla mamma. Man kunde inte märka på henne att hon var sjuk, vilket har stärkt mitt hopp om att hon ska klara det här. Att träffa syster var jättekul. Jag har inte på länge känt mig så hel som när de var här. En dröm om att flytta till Gotland igen vaknade, men den har flugit iväg som en liten fågel. Jag inser ju att ett sådant umgänge vi hade när de var här kommer vi inte att ha bara för att jag flyttar till ön igen. Vår sammanhållning var inte bra när jag bodde där och den är inte speciellt bra mellan mamma o syster när de har vanlig vardag.

Jag har funderat mycket den här senaste veckan. Många tankar o funderingar ligger o flyter, men det är ännu ingen som har slagit rot i mig. Min bästaste vän har en annan väninna som har det snarlikt som mig. Hon har gjort slag i saken vilket jag ännu inte har. Jag tvekar mycket vilket leder till att jag inte satsar helhjärtat på något. Som min vän sa: Jag måste komma fram till vad jag vill och varför.