Stannat upp..
Spiralen har saktat ner.. Jag kan inte säga att jag är på väg upp igen, men inte heller rusar det neråt. Stressymtomen har börjat visa sig igen. Ni vet, det vanliga: Hjärtklappning, tankar som rusar runt, runt, svårt att somna osv. För närvarande orkar jag inte att tänka på mammas framtid. Tårarna väller upp bara jag tänker på henne och rädslan att förlora henne finns fortfarande kvar, lika stark som tidigare trots att hon svarar bra på behandlingen.
Gumsan: Tack så otroligt mycket för ditt stöd. Det värmer att läsa att du finns vid min sida trots 45 mils avstånd. Jättekram!
Gumsan: Tack så otroligt mycket för ditt stöd. Det värmer att läsa att du finns vid min sida trots 45 mils avstånd. Jättekram!
Kommentarer
Postat av: lilleja
Bumbum. Du fixar det här.
Alla dessa törnar, alla dessa svåra gupp vi ska över...de finns där bara för att forma om oss till än starkare individer..och det funkar!
Din mamma har det superbra, hon har en underbar dotter, och bara det hjälper till på tillfriskningståget.
Tål att sägas igen:
Jag finns här.
Kram kram...
Ps: Är det verkligen 45 mil?? JÖsses ! Jag som tänkt cykla till dig =) Aj, bumpan.
Trackback
