ravelina

Idag är det en jobbig dag. Allt känns väldigt tungt o jag vet inte i vilken ände jag ska börja nysta. Jag har alldeles för många trådar hängandes lösa i luften för att jag ska orka med att nysta i dem. Så fort jag börjar med en sak är det något annat jag känner är viktigare och överger projekt 1 till förmån för projekt 2. Blir livet någonsin bättre? Såklart jag vet att det blir det, men frågan är om jag lyckas ordna upp livet innan det är för sent?

Jag känner mig ensammast i hela världen idag. Samtidigt är det mitt eget fel, för så fort någon frågar hur det är svarar jag bra. Det är lättare att ljuga för folk som bryr sig o säga att det är bra, för då slipper jag prata om det som gör mig ledsen och kan trycka undan känslorna, frågorna och framför allt farhågorna. Så mycket enklare att leka struts och stoppa huvudet i sanden.