Bilder var det..
Back to the vardag..
Igår blev det en ny sväng till Ikea. Ett badrumsskåp o lite småpryttlar inhandlades. Säga vad man vill om deras instruktioner o dylikt, men de är rätt bra att ha ändå.
Nu väntar jobb..
Semestern är slut..
Jag kämpar för att få lite struktur i livet, men det är så jäkla svårt. Jag har tusen projekt påbörjade här hemma, men lyckas inte avsluta ett enda. Så fort jag har börjat med något hittar jag nåt annat intressantare som kan göras. Men, det tar väl tid antar jag att hitta sig själv o komma på hur just jag fungerar, när det bara är jag.
För dagen står nog på listan att inköpa gardinstänger o lite annat småkrafs på Ikea. Hur det än är med deras möbler o instruktioner så är det en väldans bra affär.
Åklagaren talar:
Väldigt ofta återvänder brottslingen till brottsplatsen. I Sverige kan man bli dömd för ett brott även om man bara är skäligen misstänkt och åklagaren finner starka indicier på att du har begått brottet. Jag vill därför att Bambi döms på starka grunder som skyldig till åtskillig pensédöd. Jag yrkar fortsättningsvis på lagens strängaste straff: Livstids utvisning från trädgården och dödsstraff om brottet upprepas. Vidare vill jag att Jösse Kanin frias från samtliga åtalspunkter och att han tilldöms skadestånd á 10 morötter. Case closed.
Ytterligare bildbevis:
Jag har bildbevis...
Längst ner i vänstra hörnet står förrätten.
Ilska
Idag har varit en bra dag, men nu på kvällningen överväldigades jag av en sån ilska. Jag satt o tänkte på framtiden och hur det ska bli för våra barn. Framför allt vår dotter. På något sätt känner jag att med sonen kommer allt att ordna sig, men med dottern har jag en större oro. Jag blev så förbannad när jag tänkte på vad jag har ställts inför. Samtidigt så fanns det ingen annan väg att gå. Det måste bli såhär om jag ska klara mig. Jag är så arg, så arg, så arg... Jag har bara lust att ställa mig o skrika ut min ilska för världen. Jag blir så arg när jag tänker på hur många gånger jag har försökt få allt att fungera men det visade sig att jag pratade för döva öron. Jag säger inte att jag är utan skuld, men samtidigt försökte jag helhjärtat. Mina vänner säger att jag är så stark som klarar det här, men många gånger tänker jag att jag är inte stark, jag är dum som gör det här och förstår inte bättre. Att det skulle vara därför jag klarar av det här. Kanske är jag stark, kanske inte. Tiden får utvisa hur jag klarar det här och vad som ligger framför mig. Just nu är jag bara arg...
Framme..
Flytten gick bra. Smidigare än jag förväntade mig. Barnen är nu nere i Det Lilla Landet med sin farmor o farfar. Det blir återseende på torsdag när vi ska åka till hemön. Både jag o barnen ser fram emot den resan.
Det känns oerhört konstigt när jag emellanåt kommer på att det här faktiskt är MIN lägenhet där jag bestämmer helt själv. Det är bara min åsikt om räknas. Jag har aldrig tidigare behövt bestämma o ta beslut helt själv, jag har trots situationen haft någon jag kunnat fråga. Nu är det inte så och det här blir en helt ny erfarenhet.
Nu: Godnatt! Och ett stort innerligt tack till Gumsan som alltid finns där för mig. Det är platina ;-) värt att ha en vän som dig.
Från... till...
Annan vinkel:
Och jag måste ju säga att jag tror slutresultatet kommer bli kanon!
Bevis..
Före:
Efter:
De har tuggat av varenda liten pensé i min kruka..
ikea är ikea är ikea...
Jag vågar knappt tänka på hur det kommer att bli med resten av möblerna. Nåja, madrasserna borde det ju inte vara nåt fel på iaf...
Jag undrar...
Det gick vägen!
Men först, flytt. Det är mycket som rör sig i huvudet nu inför flytten. Mitt tidvis stora kontrollbehov dyker upp o gör sig påmint. Jag får ingen koll på om jag har lyckats fixa allt som behöver ordnas. Telefon, tv, el osv. Jag tror jag har ringat in det mesta, dock är det allra viktigaste klart (banklånet) och således borde det inte vara några större problem kvar.
Upp, upp, upp och lika fort ner...
Snart så....
Drömde ni?
Som alltid har jag bara ytterst vaga minnen av vad jag drömde under midsommarnattens sköna sömn. Det brukar inte vara några problem att minnas drömmen, men just midsommarnattens dröm har jag alltid haft svårt att minnas.
A propå nätter: Natten som var till denna dag kallar jag för nättras. T ex: i nättras drömde jag om min tillkommande. I natt tyder enligt min mening på natten som kommer. Efter hand jag har bott på den fasta delen av Sverige har jag förstått att nättras inte finns på rikssvenska. Fråga: Vad säger ni?
Nedräkningen till min flytt fortsätter. Ikväll ska jag försöka packa ner alla böckerna. Även denna gång blir det nog papperskassar. Lätt att bära, blir lagom tungt. Jag har valt ut de flesta möblerna, det är nu mest småplock kvar. Sånt som lampor, mattor osv. Gardiner har jag inga heller har jag kommit på.
Min mamma mår enligt hennes egen utsago bra. Hon får vila från behandlingarna nu under sommaren vilket gör att kroppen hennes får återhämta sig. I höst drar det igång igen men med annan sorts cellgift. Lilla mamma...
Väntar..
Jag ska flytta. Till en egen lägenhet. Själv, med barnen, för första gången i mitt liv. Jag tog beslutet nu på senvåren att separera. Efter 16 år tillsammans med någon ska jag nu stå själv. Med det stöd jag har omkring mig är jag helt övertygad om att jag klarar det.
För någon vecka sedan träffade jag äntligen Gumsan igen. Vi hade två helt kanon dagar. Det var så otroligt kul att ses. Jag är nästan övertygad om att jag kommer att bo nära henne igen nån gång. Just nu vill jag dock bo här, 45 mil ifrån, pga jobbet. Det är fortfarande väldigt givande och jag tror inte att jag är färdigutvecklad här än. Så småningom kanske. Tills dess får vi ta de få stunderna vi kan o bevara dem i våra hjärtan. Tack Gumsan, för att du står vid min sida och stöttar så bra som bara du kan göra. Det betyder allt för mig.
Mer positivt
I slutet på maj kommer hon till fastlandet igen då hon ska på en kurs. Hon skulle passa på att stanna hos oss ett par dagar. Underbart!
Tankar
Jag har funderat mycket den här senaste veckan. Många tankar o funderingar ligger o flyter, men det är ännu ingen som har slagit rot i mig. Min bästaste vän har en annan väninna som har det snarlikt som mig. Hon har gjort slag i saken vilket jag ännu inte har. Jag tvekar mycket vilket leder till att jag inte satsar helhjärtat på något. Som min vän sa: Jag måste komma fram till vad jag vill och varför.
Nervös
Med självkänslan är det väl sådär. Jag har fått en insikt men med den följde en annan fråga: Jag har insett att hur andra människor behandlar mig beror på hur deras liv ser ut. Vad de har i sitt bagage som gör att de agerar som de gör. Det är således inte mig det beror på. Men! Jag blir ju likväl sårad av deras beteende. Hur agerar jag utifrån det? Hur kan jag bli mindre sårad? Livet är inte lätt..
Stannat upp..
Gumsan: Tack så otroligt mycket för ditt stöd. Det värmer att läsa att du finns vid min sida trots 45 mils avstånd. Jättekram!
Neråt...
Jag är deprimerad utan att kunna säga exakt varför. Visst finns det bidragande orsaker, men jag tror inte att jag deppig enbart pga mammas sjukdom.
På jobbet känner jag mig som en stor bluff, jag bara går o väntar på att bli avslöjad. Det här gör att jag hela tiden tvekar till att ta beslut och därmed verkar än mer osäker än vad jag är. Å inte fan vågar jag säga något om det här! Då erkänner jag ju att jag är en bluff och då har jag ju ingen uppgift här på jobbet heller. Jag måste på något sätt vända spiralen uppåt och använda tankarna till att lyfta mig istället för att dra ner.
Idag är det inget kul att vara jag men jag vet inte vem jag skulle ha velat vara istället. Kanske hade det räckt med en stor kram av en god vän...
